En person som jag har kommit riktigt nära i snart två år är faktiskt min vapendragare Klara Karlsson.

Tror vi träffades för första gången året 2009 på rix fm festivalen i kalmar. Tanken var inte alls att vi skulle träffas men sen efter sommaren 2010 så började vi umgås mer och mer. Vi hade väldigt mycket gemensamt och detta ledde till att vi sågs mer & mer.

Idag skulle jag kunna säga exakt vad jag tycker till henne. Vi hittar alltid på någonting så det är knappast lugnt en minut med henne. Försöker hitta orden för att förklara klara hur hon är som person och hur jag ser på henne men det går inte. Hahah hon är en blandning! Hon är galen. hon är sjuk. hon är cp. hon är onormal. hon är lik mig i sättet. hon har extremt dåliga skämt. hon är aldrig ledsen. hon är glad. hon är trög. hon är fin.

Tänkte berätta hur normla dagar ser ut för oss när vi ses. Det har hänt att hon och jag har smygt runt i alsterbro för att gömma oss. HAHAHA sa någon normal??, vi har spelat volleyboll mitt i natten, vi har cyklat hem mitt i natten utan gatolysen i alsterbro, och klara bor i skogen så ni kan ju förstå hur det slutade. skog på båda sidorna och inga lysen, var ganska glad att lampan på mobilen funkade då, vi har kollat på skräck film hela natten & fram till morgonen, vi har cyklat till fröske som tog oss 4 timmar men skulle egenligen tagit en halvtimme (fråga inte hur vi lyckades).