''Du försöker hitta skäl att stanna kvar. För allting han sa, för allting han gjorde. Bara att han fanns. För alla gånger han sa att du var vacker, för alla gånger han pussade dig på pannan. För alla gånger han höll din hand. För att hålla hand inför alla betydde väl att du var hans? Du försöker att minnas de fina stunder ni haft, och när det hemska tar över övertalar du dig själv att det var ditt fel. Att det kunde varit annorlunda.

-

När allt hemskt han gör börjar bli ett okej. En vana. När förlåt bara är ett ord, en puss på kinden. När han gör samma sak om och om igen och ingen sätter stopp. För du pustar ut, intalar dig själv att det kommer bli bra igen. Intalar dig själv att han kommer att bli samma kille igen. Killen som du blev kär i.

Så det går dagar, månader, kanske ett år. Och du står kvar. Sedan lämnar han dig. Du dunkar ditt huvud tusen gånger. Tårarna rinner ikapp med regnet när du förstår att han har rätt när han säger att det är för ditt eget bästa. Du hör er låt Ibland. Det är då du tänker på honom. Och det kommer du alltid att göra. Han tänker inte på dig. Men du tänker på honom. För att han avslutade allt. Inte du.''